Fyra år som turfare

Den 13 januari var det fyra år sedan jag började turfa. Det har jag aldrig ångrat, även om jag ibland undrar om det borde vara en diagnos att vara turfare. Under det gångna året tog jag endast 8147 zoner, vilket är en nedgång från 9267 zoner föregående turfår. Också vad gäller unika zoner har jag varit mindre aktiv med endast 681 nya unika mot 1139. Ändå är jag nöjd med mitt turfande. Föga anade jag, att jag efter fyra år skulle ha gjort 34138 takes fördelade på 3689 unika zoner.

Under året tog jag Norwegian Explorer efter en turfresa till bl.a. Tromsö, Bergen och Kristiansand. Resan avslutades i Oslo, som jag dock hade besökt tidigare. Nu väntar ett nytt turfår med förhoppningsvis fler unika zoner och nya regioner. Jag kan redan konstatera, att året har börjat bra, eftersom jag inte hann skriva detta inlägg direkt, men om det skriver jag inte nu.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Instagram

Tyvärr vill tiden inte riktigt räcka till för blogginlägg. Nu har jag skaffat ett särskilt konto på Instagram för bilder med samband med mitt turfande.

kpd_turf

Posted in Allmänt | Leave a comment

Halt i Hellerup

Idag tvingades jag konstatera, att jag har uppnått broddåldern. När jag steg av ett tåg i Hellerup, tog jag det försiktigt, men trots det föll jag som en skjuten björn. När ena benet gled över plattformskanten befarade jag, att resten av mig skulle följa efter, men så illa gick det inte. De värkande knäna har jag ännu inte tittat på, men jag fick ett 3 cm långt sår i handen.

Jag hade inte gått långt, innan nästa isfläck fick mig på fall. Något försiktigare fortsatte jag promenaden, som bl.a. genom en på sommaren ännu vackrare natur gick till Charlottenlunds slott och fort.

Vid Charlottenlunds fort var det dags för nästa prövning. Turfzonen är belägen på befästningens högsta punkt. Trappan såg ut att kunna vara hal, och den var också ganska hal. Jag bestämde mig för att jag skulle komma ned igen i ordnade former, om jag ginge tillbaka baklänges.

Vad jag inte hade förutsett var att jag ovanför trappan skulle mötas av en glashal stenläggning, som sluttade mot trappan. Nu fanns emellertid ingen återvändo. Stenläggningen var inte stor, och ganska snabbt kunde jag på en gräsplan ta zonen. Frågan var hur jag skulle ta mig ned. Någon alternativ väg fanns inte.

Valet stod mellan att krypa tillbaka till trappan, för att inte riskera att halka och inte få stopp i tid eller att hasa ned för slänten. Eftersom jag p.g.a. vädret att byltat på mig en ridoverall, hade det varit en möjlig lösning. Emellertid såg jag, att det låg kvistar på marken. Likt en scout plockade jag dessa. När jag hade tillräckligt många återvände jag mot trappan och “sandade” med dem. Det fungerade som jag hade tänkt mig.

Efter detta äventyr fortsatte jag promenaden via Hellerups hamn bort mot Tuborgs hamn, där färjorna till Landskrona gick en gång i tiden. Sedan återvände jag till järnvägsstationen och återvände till Köpenhamn, där det sannolikt inte skulle vara lika halt. Det var det inte heller.

Posted in Danmark, Naturzoner | Tagged , , | Leave a comment

KPDflagermus

 

KPDflagermus.

Nackdelen med att förlägga en vinnarzon mitt ute i ingenstans är att man inte så lätt tar sig dit. Mina två första vinnarzoner finns båda i Köpenhamn. Där hade jag utan problem också kunnat förlägga den tredje, men jag valde att uppmärksamma en intressant plats, nämligen Mønsted Kalkgruber utanför Viborg.

Kalkbrytningen började i Mønsted för mer än 1000 år sedan. När Danmark kristnades, skulle kyrkor byggas, helst stenkyrkor. Till murbruket behövdes bränd kalk, och därför kom kalkbrytning att pågå under lång tid. Produktionen i Mønsted upphörde först 1978. Danska staten inköpte Mønsted Kalkgruber, renoverade kalkverket och iordningställde gruvan för besökare. En del av gruvan disponeras av Arla för lagring av gruvost.

Det är inte bara människor som söker sig till Mønsted. Gruvan är hem för fladdermöss. Mer än 18000 fladdermöss av fem olika arter beräknas övervintra i gruvorna. Min vinnarzon är därför utformad som en fladdermus, som just har flugit ut ur gruvan.

K Peter Dahlström har precis tagit zonen KPDflagermus.

Först igår hade jag möjlighet att besöka zonen KPDflagermus, och då gjorde jag det när en ny omgång började, så att jag skulle kunna ta den två gånger. När jag tog zonen, kan man säga att cirkeln är sluten. Att jag alls hörde talas om Mønsted Kalkgruber beror på Turf. När jag planerade för att ta Denmark Explorer, tittade jag på olika platser. En av dem kom att bli Viborg, och då beökte jag Mønsted första gången. Föga anade jag då, att jag skulle komma tillbaka för att ta en vinnarzon.

Posted in Danmark, Naturzoner, Vinnarzoner | Tagged , , | Leave a comment

Att blogga som turfare

Tyvärr har jag endast bloggat sporadiskt. Det finns flera skäl till det. Första avbrottet skedde, när jag hade problem med en dator. Tidsbrist är en annan faktor, men det finns en än viktigare orsak.

Turf har det trevliga med sig, att man kan glädjas åt andras framgångar, men jag tror, att det någonstans finns en mättnadsgräns. Att skriva om vardagligt turfande, att man har blockat någon eller har nått en ny nivå, har nog inget större allmänintresse.

Därför har jag kommit till, att bloggen bör sparas till mer speciella händelser som resor och vissa mer speciella zoner. Årssammanställningen ska jag dock försöka fortsätta med.

Under en tid ska jag dessutom pröva att vända på relationen mellan bloggen och dess facebooksida. Jag kommer att skriva själva inläggen där, vilket jag tror kommer att förenkla och gå snabbare. Här kommer jag då endast att länka till inlägget.

KPD – The Overall Turfer

Posted in Allmänt | Tagged , | Leave a comment

Engelsbergs bruk

Det har blivit dags att sammanfatta tre dagars mikrosemester i Bergslagen. Av olika skäl har jag länge velat besöka Fagersta och Norberg, men först nu har jag gjort slag i saken.

På måndagen reste jag till Fagersta. När jag bytte tåg i Linköping, tog jag min första zon där, och i Västerås, där det var dags för nästa byte, fick jag två nya unika, samt några gamla favoriter. Det var nog den till synes mest irrationella turfrunda jag har gjort, men de två unika var viktigast för mig. Därför uppvisade jag ungefär samma rörelsemönster som en humla, låt vara endast i horisontalplanet.

På eftermiddagen kom jag fram till Fagersta, där jag direkt efter att ha checkat in på hotellet begav mig ut och turfade.Jag började promenaden i centrum, men jag tog också några av de mest avlägsna zonerna, för att ha det gjort.

På tisdagen tog jag fem zoner före frukost. Sedan skulle jag resta till Ängelsberg, som är beläget inom Fagersta kommun. Världsarvet Engelsbergs bruk var det främsta skälet till resan. Jag började dock med den andra industrihistoriska sevärdheten i Ängelsberg, Oljeön. Där finns världens äldsta bevarade oljeraffinaderi.

Oljeön
Raffinaderiet på Oljeön i sjön Åmänningen.

Till Oljön tar man sig med en liten färja, som avgår från bryggan nedanför järnvägsstationen. Till bruket är det 15 – 20 minuters promenad från järnvägsstationen. På vägen passerar man Ängelsbergs skulpturpark. I denna passade jag på att utnämna mig själv till pyramidabel turfare.

K Peter Dahlström som pyramidabel turfare.
K Peter Dahlström i Ängelsbergs skulpturpark.

Engelsbergs bruk är en oerhört intressant miljö, som är bevarad tack vare att man tidigt insåg dess historiska värde.

Världsarvet Engelsbergs bruk
Världsarvet Engelsbergs bruk

Det är inte endast industribyggnaderna som är intressanta. Kanske finns här världens vackraste dass. Det är byggt av slaggsten och utgör en pendang till lusthuset,

Dasset vid Engeslbergs bruks herrgård
Dasset vid Engeslbergs bruks herrgård.

Tillbaka i Fagersta tog jag ytterligare några nya, unika zoner.

På onsdagen for jag till Norberg, vars centrala del är mycket vacker. Jag tog alla zonerna i samhället. Sedan åt jag en god lunch på Värdshuset Engelbrekt, innan jag återvände till Fagersta för att hämta mitt bagage och återvända hem. Jag hann turfa litet i Västerås respektive Norrköping, där jag fick en ny zon.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med min resa. Jag har mött vänliga och engagerade människor, samtidigt som jag har sett intressanta miljöer. Sammanlagt tog jag 57 nya unika zoner.

Till det positiva hör också Fagersta hotell och dess restaurang Götis. Hotellet är litet, enkelt hotell, men ägaren gör allt för gästerna och visar ett engagemang som man sällan möter. Restaurangen är förmodligen den bästa i Fagersta.

Posted in Sverige, Världsarv | Tagged , , , , , | Leave a comment

Tre år som turfare

3008 unika

Igår är det tre år sedan jag tog min första zon, men tyvärr hade jag inte möjlighet att skriva något blogginlägg då. Under det tredje året har jag varit mer aktiv än jag själv hade förväntat mig att jag skulle vara. De senaste tolv månaderna har jag tagit 9267 zoner, vilket är ett medeltal på 25 per dag. Jag tog 1139 nya unika zoner under året. Totalt har jag nu tagit 25991 zoner fördelat på 3008 unika. Således erhöll jag under året såväl 2500 Unique som Take-25000.

Turfåret präglades av en gammal dröm, nämligen att ha besökt Sveriges alla nuvarande residensstäder. Det målet hade jag redan innan jag började turfa, men Turf har nog bidragit till att jag gjorde slag i saken. Även om jag inte stannat länge på någon plats, har jag besökt Visby, Karlstad, Kalmar, Gävle, Härnösand, Umeå och Luleå. Detta gav mig min andra explorer-medalj, nämligen Sweden Explorer.

Som vanligt firade jag påsk i Helsingfors. Även denna gång fick jag ha staden mer eller mindre för mig själv. Det känns alltid bra att ha en krona på huvudet, när man turfar. I samband med vistelsen i Helsingfors besökte jag också Tammerfors och Tavastehus. Sedan besökte jag Mariehamn. När jag på hösten besökte Luleå passade jag på att också besöka Haparanda och Torneå. Med sju nya regioner i Sverige och tre i Finland har jag nu besökt 33 regioner. Avståndsmässigt har jag rest ungefärlika mycket som tidigare. Min totala turfdistans är nu 190194,2 km, vilket motsvarar 4,75 varv runt jorden. Det ger en fjärdeplats. Jag reser således relativt mycket. Min totala poäng, 5 618 853 räcker bara till plats 52. Jag är dock nöjd. Det är mer än jag i min vildaste fantasi kunde föreställa mig för tre år sedan.

Det blir mycket siffror, men statistiken är en del av Turf som ger mig motivation. Annars kunde jag lika gärna ta “vanliga” promenader. Det är också statistiken som ger mig mål, även om jag inte brukar skriva så mycket om dem i förväg. Jag hoppas dock kunna besöka fler regioner och ta fler unika zoner. Dessutom hoppas jag på en fortsatt ttevlig stämning och möten med andra turfare.

Posted in Allmänt | Tagged , | Leave a comment

Tack och adjö Västerås!

Västerås slott.

Tyvärr har jag inte haft så mycket tid att blogga på sistone, så inläggen kommer när de kommer. Idag blir det dock ett tämligen aktuellt inlägg.

Från första början har Västerås varit en av de städer jag då och då har turfat i. Det var där jag skulle ha tagit min första zon, om jag bara hade fått igång appen, när jag väl hade bestämt mig för att börja turfa. Jag fick nöja mig med ännu en promenad utan turf. Första zonen tog jag istället hemma i Lund den 13.1.2013.

Jag har dock fått många tillfällen att turfa i Västerås. Det som fört mig dit är att Alstom i Tillberga utfört vissa arbeten på de nya skånska pågatågen (X61). Oftast har jag på lördagsmorgonen kört från Helsingborg till Tillberga, övernattat på hotell i Västerås och på söndagsförmiddagen kört tillbaka till Helsingborg.

För tre år sedan fick jag vanligen behålla centrumzonerna över natten. Jag brukade ta dem efter middagen på någon restaurang. Sedan begav jag mig till Scandic, där jag övernattade på den tiden. På morgonen tog jag några zoner i närheten.

Det senaste året har jag istället bott på Clarion Etage, vilket också turfmässigt varit bättre. Efter incheckning tog jag några centrumzoner. Sedan brukade jag ta buss en bit bort och gå tillbaka, utom när jag tog zonerna i Skultuna. Då åkte jag buss tillbaka också.

Totalt hann jag med 310 unika zoner i Västerås. Tre av dem har blivit lila, nämligen SkrapanZone, VasaCentral och BermudaZone. Jag hade planerat mycket mer turfande i Västerås, men livet blir inte alltid som man har tänkt sig.

Nästa år flyttas arbetena från Tillberga till Raus utanför Helsingborg. För mig innebär det att det i princip är slutturfat i Västerås. Jag stannar dock kvar i facebookgruppen TURF Västmanland, om jag får. Förhoppningsvis ska jag ändå få tillfälle att turfa i Västerås igen. Det är en av de i mitt tycke turftrevligaste städerna med möjlighet till stor variation mellan Mälarens stränder, gammalt och nytt i stadskärnan, samt fina omgivningar. Som unikajägare (snart uppe i 3000) medger jag dock, att Västerås inte är första målet för en turfresa.

Tack och på återseende Västerås!

Posted in Allmänt, Sverige | Tagged , , | Leave a comment

En topplisteplacering till

Lost 151120

Det är snart två år sedan jag för första gången kom med på en tio-i-topp-lista på warded, nämligen listan över total distans. Nu har jag för första gången tagit mig in på ytterligare en lista, nämligen listan över antalet turfare man har tappat zoner till.

Hur många turfare man förlorar zoner till kan man inte påverka, även om chansen att antalet stiger ökar om man turfar mycket och på olika platser. Nu har jag förlorat zoner till 1717 olika turfare, och det gav mig tiondeplatsen på listan.

Distance 151120

När jag i december 2013 tog mig in på distanslistan räckte det med 65794 km för tiondeplatsen. Idag krävs det 150351 km. Själv har jag med 182298 km kommit upp på fjärde plats.

Man bör inte fästa alltför stort avseende vid dessa siffror, men statistiken på warded är en krydda i mitt turfande. Jag kommer att fortsätta att titta hur jag ligger till på dessa listor.

Posted in Allmänt, Warded | Tagged , , | Leave a comment

Nattligt äventyr vid Djurgårdens strand

Inatt turfade jag på södra Djurgården. När jag bodde i Stockholm, tog jag ofta en promenad där före sänggåendet, men numera får jag sällan möjlighet till det. Vid Blockhusudden upptäckte jag, att HalkigaStenen inte skulle gå att ta torrskodd. Först funderade jag på att gå vidare, men sedan bestämde jag mig för att inte ge upp så lätt. Vattendjupet var trots allt bara 10 – 20 cm.

Alltså tog jag av mig skor och strumpor samt kavlade upp byxbenen och gav mig ut i vattnet, som var varmare än jag hade förväntat mig. Även om det var grunt, gick jag lika försiktigt som en 103-åring på blankis. Stenarna var ojämna. Trots min försiktighet halkade jag en gång och var nära att tappa balansen. I sådana situationer hinner man tänka mycket. Jag hann fundera över om jag skulle landa på en spetsig sten, eller om enda skadan skulle vara att jag tvingades gå en halvtimme i våta byxor. Gud är emellertid god, och jag återfick balansen. Efter att ha samlat tankarna fortsatte jag än försiktigare ut mot zonen.

Gps-positionering är som bekant inte alltid så exakt som man skulle önska. Stående där zonen borde vara fick jag starta om telefonen för att till slut kunna ta zonen och därefter försiktigt återvända till land efter att i cirka tio minuter ha vadat i Östersjön. Väl tillbaka upptäckte jag, att jag inte hade några näsdukar, så jag fick torka fötterna med strumporna, innan jag tog på mig dem och skorna igen.

När jag fortsatte, var jag mycket nöjd med att ha tagit zonen, men jag var också nöjd med att ha sluppit publik. Risken för att någon annan skulle vara där kl. 2:20 var dock liten. I övrigt hände in så mycket spännande mer än att jag fick uppleva Kungl. Djurgårdens förvaltnings prov med närvarostyrd belysning längs en väg. Den fungerade bra, men om man stannar, kan man behöva gå något tiotal meter, innan lamporna tänds igen.

Posted in Naturzoner, Sverige | Tagged , , , | Leave a comment